Att vara stolt över sin hudfärg

Kändes konstigt att skriva inläggets rubrik, men det sammanfattar vad detta inlägget kommer att handla om.
Dagens tanke är nämligen kring den oskrivna regeln att på sommaren ska ljushyade människor få lite solbränna. Det ska minsann synas att vi är utomhus och får vi inte till den fina solbruna färgen så finns det brun utan sol att köpa på apotek och i de flesta varuhus. Jag använder själv Ida Wargs BUS (brun utan sol), därför att jag också tycker att det kan vara fint med ljusa kläder mot en solkysst hud. Det är ovanligt att se mig med en solbrun hud, eftersom jag inte tycker om att ligga stilla och utblottad för solen. Min hudfärg gör att jag inte får den typiska "solbruna" färgen som reklamer och sociala medier visar. Jag blir mer åt det gula och gyllende hållet. På sommaren får jag höra påståenden om att jag borde gå ut mer i solen och menar på att jag inte har fått färg på huden. Jag kan känna mig lite frågeställd i det påsåendet. Vad menar personen med att jag borde vara mer ute i solen? Jag är redan ute i solen på dagarna. Jag badar och gör liknande sommaraktiviteter som andra också gör. Den här sommaren är dock inte likt sommaren i de föregående åren.
 
Två av mina vänner som jag har diskuterat med säger att "man ska vara stolt över sin hudfärg". När jag fick höra det tänker jag direkt på orättvisan som finns i världen. Det finns människor som skäms över eller blir utsatt för kränkningar och hot för sin hudfärg. Det är knas. Vi är skapta som vi är skapta. Alla är vackra. Jag har därför inte tagit mer BUS på mig, vilket är jobbigare än vad jag trodde. Det går emot en viss norm. Får jag färg så får jag det. Får jag det inte så ska jag ändå känna mig vacker. Min hud är fantastisk, likaså alla andras.
 
Vad anser ni om detta? Känner ni igen er kring pressen?
Allmänt | #1åring, #minaval, #psykiskohälsa | | Kommentera |
Upp