Terminsstart och Göteborg.
Den andra september är det dags att fortsätta med mina studier. När människor i min omgivning frågar mig om jag känner mig redo svarar jag muntligt med ett ja. Min hjärna och kropp svarar nej. Jag kan spendera en hel dag med att föra en diskussion med mig själv. Är jag redo för detta? Vad har jag egentligen gjort under sjukskrivningen? Jag mår fortfarande dåligt. Under dagarna orkar jag utföra en så kallad "uppgift" eller "aktivitet". Den resterande tiden av dagen går till att återhämta mig samt förbereda mig.
Bilden nedanför är tagen från soffan i vardagsrummet. Jag låg och fantiserade mig bort ut till solen, men psyket stoppade min kropp ifrån att gå ut. Orsaken till att jag låg där var för att återhämta mig. Denna situationen är tyvärr inte ovanlig och det leder till en stor känsla av besvikelse och nederlag.
Jag är rädd för att överbelasta mig själv igen. Jag vill undvika att gå in i väggen igen. Att vara inlagd på psykiatrin var nyttigt och det hjälpte mig en del, men jag undviker gärna att åka in igen. Frågan är hur ska jag veta om det är för mycket? Jag känner fortfarande att jag saknar förmågan att stoppa mig själv när det blir för mycket. Hur kan man öva på det? Läkaren föreslog att jag kunde börja studera 50%, men jag valde att studera 100%. Jag vet för lite om hur det fungerar med att studera 50% och det skrämmer mig. Hur fungerar det med CSN? Kommer jag att tillhöra en klass? Hur utförs studierna? Kommer terminen bli förlängd för mig vid 50%? Det finns så många frågor. Nu i efterhand känner jag en viss osäkerhet kring att studera 100%. Slänger jag mig själv under bussen eller var det ett bra val?
NI SOM HAR STUDERAT 50% ELLER VET HUR DET FUNKAR FÅR GÄRNA KONTAKTA MIG.
Nu över till något roligare. I helgen var jag, J och L hos våra vänner i Göteborg. Det var som en semester. Alla bekymmer och all oro stannade kvar i Skåne, skönt! Våra vänner har också barn, vilket gjorde det roligare för L under vistelsen. 3 barn under samma tak innebar mycket liv och rörelse, även för oss vuxna. Det var härligt samt utmattande att hänga med i barnen tempo. Samtidigt som ögonen var på barnen försökte man ha en konversation med dem vuxna. Jag och min vän Ida tog chansen att besöka en mässa i Göteborgs centrum. Vi hade det roligt på mässan och min psyke sattes på prov när människor omringade mig. Jag förstår mig inte på människor som tror att hen kan gå förbi mig genom att blockera den enda utvägen jag har. Efter mässan tog vi en fika på Joe & the juice. Vi passade på att njuta av varandras sällskap i lugn och ro innan det var dags för att åka med spårvagnen tillbaka till våra familjer. Under helgen har vi även testat olika lekplatser som fanns nära deras bostad. Vi köpte godis och njöt av varandras sällskap. Det är alltid lika tråkigt att skiljas ifrån dem, därför att det är en minst 3 timmars lång bilresa emellan oss. Bensinpriset gör inte det lättare för oss. Jag är tacksam till dagens teknik som ger oss möjligheten till att kunna hålla kontakten.
Jag hoppas att ni har haft en trevlig helg och får en bra start på den kommande veckan.
Tack för att ni läste! 🙌