Har adopterat.
Sassi och Ellie spanar efter fåglar.
Efter en lång diskussion med vännerna tänkte jag att det skadar inte att titta på Blocket för att se om det finns någon katt som akut behöver ett hem. Anledningen till att jag kollade på Blocket istället för kattkommandosyd, som jag uppmanar till, är för att mitt hushåll är inte optimalt enligt kraven från kattkommandosyd. Jag har både hund, katt och ett småbarn. Jag kan inte heller lova att katten skulle förbli en innekatt, vilket nästan är ett standardkrav. Det var tur att jag tittade på Blocket för en gångs skull, därför att annars hade jag aldrig sett annonsen från Förvildade katten Öresund där tre kattungar sökte permanenta hem. Jag tittade på bilderna och fastnade för en specifik bild på en katt med bus i blicken.
Bilden på Roxy inne på Blocket.se. Bilden som gjorde att jag ville lära känna katten mer.
Mini-Myran var namnet på en av kattungarna. Beskrivningen på henne var:
Myran är minst, smartast, mest envis och egensinnig, "it´s my way or no way", säger hon. Mini-Myran styr och ställer utan problem med sina systrar och hemmets egna katter, hon är liten på jorden, men ack så stor i anden!
Wow, tänkte jag. Vilken härlig liten varelse. Jag agerade och skrev in telefonnumret, men så kom ångesten och osäkerheten. Jag förstår varför föreningen ville höra min röst, än att bara läsa en text. Tusan också! J fick stötta mig. Jag ville så gärna träffa den så kallade Mini-Myran. Jag vann över ångesten. En dam från föreningen svarade och vi pratade. Jag hörde på henne att katter ligger henne varmt om hjärtat, vilket kändes skönt. Naturligt samtal. Sen kom osäkerheten igen när damen berättade att det lät som att vi kunde erbjuda katten ett fantastiskt hem och att vi skulle ringa till stödhemmet där Mini-Myran befann sig. Ännu ett telefonsamtal! Jag vägrade ge efter för min osäkerhet. Jag ringde direkt med J bredvid mig. En kvinna svarade och jag berättade om anledningen till att jag ringde. Såklart var kvinnan en kattmänniska. Det hördes när hon pratade och hon fick ett bra intryck av mig. Mini-Myran ansågs vara lite mer svår att finna ett hem till, eftersom hon inte är den kattungen som lägger sig i famnen. Hon är skeptisk och litar inte helt på människor.
Vi fick adressen till stödhemmet och åkte samma dag (söndag). Väl där så fick vi knappt någon kontakt med kattungen, eftersom vi var främlingar för henne. Genom att leka med syskonen kunde hon komma fram stundvis för att leka. Hon morrade mot alla när hon väl fick tag på bytet. Ingen skulle få komma och ta bytet ifrån henne. Bestämd katt.
Henne ville vi adoptera och stödhemmet blev så glada. Flera människor hade ringt föreningen, men ingen hade känts rätt. Vi var en "perfect match" för kattungen, sa stödhemmet till mig. 800 kr betalade vi till föreningen för henne. Alla pengar går till att hjälpa katter som hittas och tas hand om av föreningen.
Ännu en gång vill jag poängtera vikten av att kastrera sina katter! Även om det är en innekatt.
Kvällen spenderades med att finna ett namn till kattungen. Vi valde ett namn som passade hennes personlighet, Roxy, en tuff tjej.
Välkommen till familjen Roxy ❤
Dagen efter hämtade vi henne.