Inlagd för omprogrammering.
Idag är det andra dagen här. Kl.08:30 började dagen med blodprover, frukost, läkarmöte och samtal med kurator. Nu ligger jag i sängen för att vila efter en intensiv förmiddag. Jag är glad att jag är här, trots att saknaden efter min familj gör så ont. Jag hoppas innerligen att denna intensiva behandling kan hjälpa mig att komma tillbaka till min vardag igen.
Jag har aldrig prioriterat mig själv som något viktigt och att andras välmående var viktigare. Det visade sig att det slutar inte så bra om man har den prioriteringen. Det är som mina läkare har sagt till mig, att om ett flygplan störtar och syrgasmaskerna tas fram ska man först rädda sig själv innan man kan hjälpa någon annan.
Det låter rimligt, men det vill inte fastna i mitt huvud. Därför behöver jag en omprogrammering.
Nu förtjänar jag en tupplur.
Tack för att du läste! 🙌