På måndag är det dags! Känslor som stress, nervositet, förväntan och hopp brottas inuti mig. Jag ska gå från 100% sjukskriven till 100% studerande. Det låter så dumt i mina öron när jag säger det högt. Dumt på grund av att jag inte känner mig redo, varken psykiskt eller fysiskt. Det är mer än ett heltidsjobb att arbeta emot ens negativa tankar och detta ska jag lyckas med samtidigt som jag studerar i högskolan. Vi får inte heller glömma att jag även är en mamma till en fantastisk 1 åring och fästmö till min älskade man. Jag vill kunna umgås med dem utan press från andra håll. Jag försöker göra mig psykiskt redo för att både misslyckas och lyckas med mina studier. Att lyckas med studierna innebär inte enbart att allt har gått som smort. Kampen till att lyckas med något kan vara mer psykiskt påfrestande än att misslyckas.
Jag kommer att fortsätta träffa min kurator varje vecka och vi arbetar med KBT (Kognetiv beteendeterapi) uppgifter som passar mitt fall. Uppgifternas syfte är att jag ska lära mig motsäga och protestera emot alla negativa tankar. Det kanske låter enkelt för en som inte lider av svår depression, men det är verkligen en tuff uppgift. J stöttar mig med uppgifterna genom att vara min sidekick som ställer mig relevanta frågor som till exempel "Vad är det värsta som kan hända?", " Om en vän till dig hade tänkt såhär. Vad hade du sagt till hen då?".
Hoppas att ni allihopa har haft en härlig start på helgen 🍀
Tack för att ni läste! 🙌